tystlidande

Jag mår bättre nu, allt känns bättre, men de ledsna känslorna finns ändå fortfarande kvar. Jag blir bara orolig över att jag kunde få sånna mörka tankar och jobbiga känslor så snabbt när jag inte känt så på länge, fast jag vet och kände verkligen att det där är mina riktiga känslor som jag gömmer djupt ner för att jag inte orkar känna dom, och nu när de började pysa ut så kom allt på samma gång för jag inte klarade att hålla tillbaks de längre. Det är i de här stunderna jag skulle behöva proffessionell hjälp, för det är då jag öppnar mina innersta känslor som är jätte svåra att komma åt annars. När jag är hos psykologen på våra avtalade tider ger det inte mig så mycket i bearbetningsprocessen eftersom jag inte vågar erkänna mina känslor och tankar i de stunderna. Man kan ju inte ta fram känslor på beställning. Jag vill inte gråta framför någon, därför vågar jag inte säga sånt som får mig att gråta heller.

Det känns ändå bra att jag fick ut det, jag känner mig lungnare och mindre stressad, så de undertryckta känslorna var säkert anledningen till den enorma stressen jag känt.