tystlidande

Jag kämpar hela tiden med att försöka tänta optimistiskt och positivt istället för pessimistiskt och negativt. Så fort en negativ tanke kommer så försöker jag väga upp det med en positiv tanke och när något dåligt händer försöker jag inte bry mig så mycket och tänka på annat istället, men det är inte så lätt som det låter och ibland tar det mycket energi från en. Förut kunde jag bli jätte påverkad av små hinder och det fick mig att börja tänka att jag inte orkar med mitt liv, jag kunde vara deppig lång tid efter och ha svårt att få tillbaka lusten och viljan så jag försöker unvika det så gott det går för jag känner att jag är i en känslig punkt i mitt liv och det är viktigt att allt bara inte rasar för rasar det kommer det bli svårt att bygga upp det igen.

Jag är jätte rädd för att börja jobba och bli för hårt pressad från alla håll för jag klarar inte alls av det just nu och därför måste jag få börja i den takt jag klarar av. Min plan är att få fortsätta jobba med mig själv i ca 4-5 månader till och sedan försöka komma igång och ta ytterligare ett kliv mot ett normalt liv. Jag vet aldrig hur jag kommer känna då, men jag tycker det är viktigt att jag har en sysselsättning och kommer ut bland människor där jag kan knyta kontakter och skapa relationer så det är det jag försöker sikta mot nu.