tystlidande

Jag har en del möbler sen innan som jag skulle kunna ta hit, och det var tänkt att jag skulle göra det från början men till slut bestämmde jag mig för att inte ta hit något som påminner mig om honom... eller något som river upp gamla sår och minnen. Oavsett om det är bra minnen vill jag inte ha dom tillbaks, de kan stanna där i mitt gamla liv. Jag vill bara ha nya saker här som jag asoccierar med att mitt liv kommer bli bättre och får mig att se framåt. Det har kostat mig en hel del, men jag tycker det är värt det. 

Om ni bara visste hur ofta jag tänker på hur tacksam jag är för den här lägenheten och jag sitter ofta och tänker varför just jag av alla människor fick den här chansen? Men det får mig att kämpa, för jag tror inte meningen med det hela var att jag skulle sitta hemma och deppa, utan för att jag skulle få chansen till et bra liv. Jag vet inte om jag berättat om det innan, men förra gången jag försökte lämna honom så fick jag efter 3 månader på kvinnojour flytta till en lägenhet som var så deprimerande att man bara ville gråta när man klev innanför dörren. Den låg också i ett hemskt område och de flesta av mina grannar var knarkare.