tystlidande

Tänker mycket på hur jag ska få igång mitt liv och hur jag ska skapa mig en bra tillvaro i den nya staden. Det känns så underbart att jag trivs så bra, men jag vill också ha mycket mer där än jag har idag; vänner, intressen, sysselsättning... och annat sånt som ingår i det vardagliga livet. Mitt mål är att inom det närmaste månaderna eller i alla fall innan årets slut ha skapat mig en någorlunda tillvaro som jag kan fortsätta bygga på, men viktigast av allt är att ha skaffa mig ett nätverk av människor. På det skyddade boendet får man automatiskt vänner då alla är ensamma och vi delar något väldigt stort tillsammans men det är synd att alla de jag fått en nära relation till har behövt flytta från staden annars hade det känts väldigt tryggt att ha dom runtomkring sig. Det finns två som bor kvar och som jag också kommit ganska nära, men det har ett så rörigt liv att jag känner att jag inte vill bli inblandad i något och hellre håller mig utanför.

Det jobbar volontärer på det skyddade boendet (vissa nära min ålder och som jag kommer bra överrens med) som erbjudit sig att ta en fika eller promenad, vet inte om jag ska prata med personalen innan jag flyttar och fråga om jag fortfarande kan ta hjälp av dom. Att hitta på saker med volontärerna kan vara ett sätt bra att komma ut om jag blir för ensam i början. Jag kommer fortsätta ha mycket kontakt med det skyddade boendet när jag flyttar och kommer även gå dit på samtal och så har jag ju psykologen så det känns bra. Det känns som det här kommer bli bra tillslut.

Snälla peppa mig om jag blir för nere när jag flyttat och börjar stänga in mig. Ska nog inte behöva bli så men det är alltid bra att ha i åtanke att vad som helst kan hända, både bra och dåliga saker.