Minnen från dagen då allt förändrades
Har nu bott här i lägenheten lite mer än två månader men det känns som jag bott här i evigheter. Tiden från skyddade boendet är som bortblåst ur minnet. Har bott i den nya staden i lite mer än nio månader och det känns bra här, jag saknar inte min hemstad direkt utan det jag saknar är mer det jag hade där, inte staden i sig alls. Det har varit svårt att bara helt plötsligt släppa allt man har och flytta. Fly. Jag var som en robot när det hände, jag visste vad jag skulle göra och gjorde det bara, stängde av alla känslor för jag visste att jag ändå inte hade något val. Jag packade det jag visste att jag behövde och kunde klara mig på ett tag för jag visste inte när jag skulle kunna komma tillbaka för att hämta mer. Jag packade allt i en sportbag och det som inte fick plats i en plastkasse, tog pengarna jag hade lagt undan, 4000 kronor, för att kunna betala för hotell och mat... och sedan gick jag för sista gången, för att aldrig mer återvända.
Sista gången jag pratade med han var på första hotellet, jag stod i korridoren eller trapporna. Jag hade precis betala och inte hunnit komma in i rummet. Han hade ringt mig non-stop i kanske 30 min och skickat massa sms men jag svara inte på något vilket man märkte gjorde honom oerhört frustrerad på det han skrev i smsen. Han fick panik, han förstod allvaret och jag tror han insåg att jag höll på att rinna ur händerna på honom. Jag kände medlidande för honom på ett sätt, men ändå inte. När jag svarade sa jag något i stil med "det kommer aldrig bli vi igen, allt är förstört, DU har förstört det, låt mig bara vara nu", kommer just nu inte ihåg så mycket mer av konversationen men vill inte minnas den heller. Efter det skickade han många hot sms, bl.a. om att han skulle åka hem till min familj och döda dom och att han skulle döda mig. Vi smsade fram och tillbaks ett tag, argumenterade och uttryckte båda vårt hat. Tillslut såg jag ingen mening med det vi höll på med och avslutade det hela med att skriva "jag kommer aldrig förlåta dig". Morgonen efter skickade han sms igen, men nu med en helt annan ton. Han sa förlåt, sa att han älskar mig och inte ville förlora mig.... jag svarade och han skrev tillbaks några gånger och det hela avslutades med att han skrev något som jag alltid velat höra honom säga, det förändrade ingenting men det kändes bra, som ett bra avslut. Jag svarade för en sista gång och bytte sedan nummer.
Sista gången jag pratade med han var på första hotellet, jag stod i korridoren eller trapporna. Jag hade precis betala och inte hunnit komma in i rummet. Han hade ringt mig non-stop i kanske 30 min och skickat massa sms men jag svara inte på något vilket man märkte gjorde honom oerhört frustrerad på det han skrev i smsen. Han fick panik, han förstod allvaret och jag tror han insåg att jag höll på att rinna ur händerna på honom. Jag kände medlidande för honom på ett sätt, men ändå inte. När jag svarade sa jag något i stil med "det kommer aldrig bli vi igen, allt är förstört, DU har förstört det, låt mig bara vara nu", kommer just nu inte ihåg så mycket mer av konversationen men vill inte minnas den heller. Efter det skickade han många hot sms, bl.a. om att han skulle åka hem till min familj och döda dom och att han skulle döda mig. Vi smsade fram och tillbaks ett tag, argumenterade och uttryckte båda vårt hat. Tillslut såg jag ingen mening med det vi höll på med och avslutade det hela med att skriva "jag kommer aldrig förlåta dig". Morgonen efter skickade han sms igen, men nu med en helt annan ton. Han sa förlåt, sa att han älskar mig och inte ville förlora mig.... jag svarade och han skrev tillbaks några gånger och det hela avslutades med att han skrev något som jag alltid velat höra honom säga, det förändrade ingenting men det kändes bra, som ett bra avslut. Jag svarade för en sista gång och bytte sedan nummer.
Kommentarer
Trackback
