tystlidande

Jag är så uttråkad ibland att det nästan blir jobbigt. Jag vill göra något på dagarna som har en mening, någon aktivitet där man kan se och träffa människor. Jag är rädd och orolig inför sommaren, jag orkar snart inte ha tråkigt mer! Men vad är egentligen roligt? Jag vill inte ha tråkigt, men vet samtidigt inte vad jag skulle tycka var roligt. Det var på ett sätt så mycket lättare förut, jag hade i alla fall någon. Jag blir ibland rädd för att jag ska få för mig att kontakta honom för ibland tänker jag hur skönt det skulle vara att bara prata med någon som känner mig så som han gör, och jag vet att han kommer lyssna eftersom han ju inte vill något annat än att ha tag i mig. Jag vill absolut inte träffa honom, jag hatar honom, han ska aldrig få komma åt mig och egentligen vill jag inte ens höra hans röst, men jag vet att jag känner såhär för att jag inte har någon annan. Jag blir nästan desperat, jag vill bara ringa till någon och gråta och berätta hur förjävligt jag mår.