tystlidande

Somnade 05.30 igår natt (i morse) och vaknade vid 11.30, var inte alls trött och hade lite svårt att sova trots att jag hade varit vaken i nästan 20 timmar. Hade tänk att åka till en mataffär idag och handla men just nu känns det som världens procedur att bara ta sig utanför dörren så jag lyckades aldrig ta mig dit, men ut tog jag mig faktiskt ändå på kvällen... en tjej hade under dagen frågat om jag ville följa med henne och träffa några kompisar här i närheheten, även fast jag egentligen bara ville vara hemma så tog jag mig i kragen och gick, det är viktigt att komma ut bland folk och speciellt när jag inte gör det så ofta. Det är svårt att vara sjukskriven för det känns som avståndet mellan en själv och samhället hela tiden ökar, man fungerar inte lika bra socialt och jag kan känna att det kommer vara väldigt svårt att gå från den här vardagen till en helt annan som jag sen kommer att göra.