tystlidande

Den här veckan med dagarna som hittills passerat har jag hart haft saker att göra varje dag och varit ganska upptagen, jag önskar att det kunde vara så varje dag. Det är inte lätt att vara hemma hela tiden, det är inte som "semester" som alla tror. Det kanske inte är speciellt fysiskt påfrestande men väldigt psykiskt. Jag längtar tills arbetsrehabiliteringen börjar och jag hoppas att jag lär känna någon där, fick en borschyr på mötet i måndags om vad som ingår i rehabiliteringen och det verkar vara jätte roligt och ett bra sätt att komma tillbaka till arbetslivet.

Färgade håret och känner mig mycket fräschare, imorgon ska vi ut och fira en tjej så det ser jag fram emot. Har också bokat tågbiljetter och kommer åka bort nästa helg för att träffa nära och kära, när jag kommer tillbaka får jag försöka göra något bra av tiden tills min sjukskrivning går ut i september, mår inte alls bra av att bara vara hemma.