tystlidande

Vaknade med jätte ont i halsen, får hoppas på att det bara är tillfälligt och att jag inte håller på att bli sjuk, kände mig dålig igår också och hade lite feber men trodde det berodde på den eventuella matförgiftningen jag fick i lördags efter att jag ätit på en restaurang. Har sen dess haft svårt att äta och mått illa, men idag känns det bättre.

Min psykolog ringde mig på morgonen, och sa att hon hade tänkt på det vi pratat om och att hon hade pratat med överläkaren. Jag pratade även med överläkaren som bl.a. sa att jag ska försöka motionera 3 gånger/vecka och 40 min varje gång och det ska vara något som får igång pulsen lite/göra att man blir lite svettig och det är p.g.a. att jag börjar må sämre och kan ibland få enorm ångest, och motion kan motverka att det blir så starkt som jag känner det.

Jag är lite besviken över att livet inte blev som jag tänkt mig efter att jag lämnat, men att jag mår dåligt handlar inte riktigt om mitt förhållande med han, utan det är så mycket annat som spelar in så jag vill inte att de som läser min blogg ska bli rädd för att lämna bara för att jag mår dåligt. Det är så olika för alla. Och trots allt är livet mycket bättre nu. Bara det att man inte behöver trippa på tå och vara rädd för att bli slagen gör att det jag går igenom nu är värt det, för det blir bättre, är man kvar blir det aldrig någonsin det...