tystlidande

Rädslan börjar sakta krypa tillbaka, och jag förstår inte vad det är som utlöser det hela. Någonting gör att jag påminns vid varenda ljud, varenda röst eller skrik. Och varför har han börjat komma in i drömmarna igen?

Vaknade så sent idag så jag har inte hunnit med så mycket, gick bara till affären för 1 timme sen och köpte gurka och morötter och gick hem och dippade med dippen som blev över igår. Imorgon hoppas jag att jag lyckas ta mig iväg för att köpa en hylla som jag ska ha i sovrummet och på kvällen är det städning som gäller och så har jag tid i tvättstugan.

Har inte missat en enda dag av arbetsrehabiliteringen, men den kommande veckan är det enbart träning som står på schemat och jag har verkligen ingen lust för det, har gått promenad med några de andra gångerna och det tar emot att gå dit på måndag då det verkar som alla ska vara med på passet och jag inte vill promenera själv... på ett sätt vill jag vara med, känner mig bara så osäker och det är det som gör att jag helst slipper. Jag är rädd för att göra fel även fast alla är "nybörjare" och det inte är sådana personer gruppen som dömer andra, men jag ska försöka gå emot känslan och bara köra på och hoppas på att det blir bra ändå.