tystlidande

Började läsa Varför gråter inte Emma? (Om Arbogamorden 2008 skriven av barnens mamma Emma Jangestig, läs mer här) igår innan jag skulle sova och jag trodde inte den skulle vara så tung så tidigt men jag kunde inte sluta läsa och 42 sidor senare var jag tvungen att lägga ifrån mig boken för klockan var så mycket... men det var omöjligt att sova. Jag tänkte på boken och på saker som hänt mig själv och låg och vred och vände på mig länge. När jag läste ett stycke i boken kände jag hur jag nästan fick panikångest, strupen blev mindre och mindre och jag fick svårt att andas men efter några djupa andetag gick det över lika snabbt och överraskande som det kom.

Klicka här för att komma till Emma Jangestigs blogg

I natt drömde jag om han och gamla vänner jag inte kan ha kontakt med längre, och fortsatte tänka på dom, speciellt en tjej som ligger mig nära om hjärtat, hela morgonen. Ibland vill jag inte påminnas eftersom jag vet att jag aldrig kommer kunna träffa dom igen och det känns så jobbigt. Vaknade också med magvärk som har suttit i sen dess och även fast tagit två olika värktabletter har det inte hjälpt, ett tag gjorde det så ont att jag nästan inte kunde sitta rakt pga smärtan.

Gick förbi en klädaffär på vägen hem från arbetsrehabiliteringen och köpte en tröja, ett skärp och en grej till håret... det var nog lite tröstköp... men jag ångrar det inte, ibland behöver man bli tröstad och eftersom jag inte har någon fysisk person här som kan trösta mig få jag hitta substitut, bara det inte går över styr.