tystlidande

Orkade inte gå till mataffären och handla eller hade lust att laga mat idag så det fick bli mat som blev kvar från igår till lunch och på vägen hem från stan köpte jag med mig en smörgås från Subway. I stan köpte jag jeans (äntligen) och ett vanligt svart linne. Det var länge sen jag gick i jeans, förut var jeans nästan ett måste men i och med att jag gick upp i vikt så passade inte dom jag hade och då blev det lättast att köpa och använda andra byxor. Idag prövade jag faktiskt några av de gamla jeansen och fick dem på mig, känns lite som att allt "soon are back to normal" - men mycket bättre än det var förr. Då menar jag inte bara vad det gäller kläder, det är bara en liten del, utan jag menar hela mig, insida som utsida.

Det är mycket som har känts konstigt och "inte jag" och det har faktiskt gjort mig ledsen för det var som att allt hade tagits ifrån mig den där dagen jag bestämde mig för att fly, som att han hade tagit det ifrån mig och jag aldrig skulle kunna få tillbaka det utan honom. Det beror nog på att man ofta identifierar sig med mannen som misshandlar en, det gjorde jag i alla fall, jag såg oss inte som 2 utan 1. Man känner sig vilsen utan den andra och det är som att tappa en stor del av sig själv, jag hade inte många egna åsikter efter ett tag och tillslut blev jag nästan han. Tur att man alltid har kvar kärnan av sig själv där långt inne som bevaras och börjar växa när man tillåter sig själv att hitta den igen.

Glöm aldrig att: man aldrig ångrar att man lämnat, men man ångrar alltid att man stannat