tystlidande

Att komma ut gjorde mig gott, åkte till stan efter lunch och gick runt och kollade runt i lite alla möjliga affärer, fick en del småsaker med mig hem och några saker till djuren. Kunde inte hälsa på kvinnan på skyddade bordet eftersom hon inte flyttat dit än, hon skulle flyttat den här veckan men bor fortfarande kvar på ett annat boende efter att det uppkommit lite hinder i flytten. Fick i alla fall energi av att komma ut bland lite folk och liv och rörelse  och tänkte använda den energin till att tvätta och städa ikväll, fick även stor lust att ta en promenad men hinner inte riktigt med det idag. Det börjar bli ganska mörkt nu på kvällarna och jag tycker det är lite läskigt att vara ute i mörkret på kvällen, vill helst promenara medans det är ljust.

Fick ett samtal medans jag skrev det här inlägget, det borde gjort mig glad men istället började jag gråta efter att vi lagt på. Det är inte ofta jag blir mållös men den här gången blev jag det. Jag känner mig sviken även fast jag absolut inte blivit det, men jag får sån stor lust att bara ta avstånd från alla, från alla som väcker jobbiga känslor inom mig även fast det inte är deras mening. Vet inte om jag ska ringa psykologen på måndag och prata med henne, känner att jag behöver någon att prata med nu och jag träffar inte henne förens torsdag igen. Inombords känner jag bara ett stort hål.