Arbetsrehabiliteringens första dag
Gick upp 06.45 i morse och konstigt nog vaknade jag av mig själv några minuter innan väckarklockan ringde. Åt frukost, kollade lite på vakna med the voice och gjorde sedan mig i ordning. Tog bussen och var tidigast på plats av alla deltagare, satt och gissade på alla människor som gick genom glasdörren vilka som såg ut att platsa på samma kurs som mig, vissa såg man det direkt på medans andra var helt otippade. Jag hade förväntat mig en helt annan gruppkonstelation, helt andra typer av människor. Trodde det skulle vara massa omotiverade knäppisar där men det var snarare tvärtom och att vara i en miljö med positiva människor som kämpar för sitt mål smittar av sig. Det var så skönt att äntligen komma ut bland folk och när jag gick därifrån kände jag mig viktigt, jag är någon nu och jag finns... det finns några som kommer sitta och vänta på mig nu och undra vart jag är om jag inte kommer.
Hamnade i en lite jobbig situation när gruppledarna ville att alla skulle skriva sitt namn, adress, telefonnummmer och mail på ett papper som skickades runt. Eftersom jag inte har en vanlig adress och det är väldigt utmärkande ville jag inte skriva det på det pappret, utan skrev uppgifterna på en enskild lapp som jag tänkte lämna till ledarna efter att mötet var slut och satt hela tiden och hoppades på att de skulle hinna avsluta (de var på väg att göra det) så det skulle bli lite stökigare och ingen förutom de två personerna brevid mig skulle märka att jag bara skickade vidare pappret. Men självklart så hann de inte avsluta tills det blivit min tur och ledaren såg att jag bara skickade det vidare och sa "ska inte du också skriva?", jag sa lite snabbt "jag ger dig en lapp sen" och ingen verkade reagera nämnvärt på den lite konstiga situationen som uppstod, tack och lov. Vill bara smälta in och vara en i mängden, inte vara tjejen som "det är något konstigt med". Pratade med ledaren efter och berättade att det är jag som har skyddad identitet så de får ett ansikte på mig och förklarade hur jag vill att de skulle hantera mina uppgifter. Borde egentligen pratat med dem innan mötet började men då var jag upptagen med att tänka på allt annat, och det blev ju bra ändå trots allt.
Hamnade i en lite jobbig situation när gruppledarna ville att alla skulle skriva sitt namn, adress, telefonnummmer och mail på ett papper som skickades runt. Eftersom jag inte har en vanlig adress och det är väldigt utmärkande ville jag inte skriva det på det pappret, utan skrev uppgifterna på en enskild lapp som jag tänkte lämna till ledarna efter att mötet var slut och satt hela tiden och hoppades på att de skulle hinna avsluta (de var på väg att göra det) så det skulle bli lite stökigare och ingen förutom de två personerna brevid mig skulle märka att jag bara skickade vidare pappret. Men självklart så hann de inte avsluta tills det blivit min tur och ledaren såg att jag bara skickade det vidare och sa "ska inte du också skriva?", jag sa lite snabbt "jag ger dig en lapp sen" och ingen verkade reagera nämnvärt på den lite konstiga situationen som uppstod, tack och lov. Vill bara smälta in och vara en i mängden, inte vara tjejen som "det är något konstigt med". Pratade med ledaren efter och berättade att det är jag som har skyddad identitet så de får ett ansikte på mig och förklarade hur jag vill att de skulle hantera mina uppgifter. Borde egentligen pratat med dem innan mötet började men då var jag upptagen med att tänka på allt annat, och det blev ju bra ändå trots allt.
Kommentarer
Trackback
