Vad vill du veta om skyddat boende?
Härlig blogg(:
Jag vill veta allt! Hur gör man med sina husdjur om man inte har något socialt skyddsnät, familj, vänner, kollegor från att varit isolerad i nästan ett decennium? Hur funkar det för skyddad boende om man måste ha hjälp pga funktionshinder hela vakna dygnet? Finns internet? Vem betalar? Om den som söker skyddat boende har aktier/egna pengar får man då stå för alla "av omständigheterna fördyrade" kostnader själv? Vad händer i steg 2 efter skyddat boende men då eget boende (trots dödshot) är nödvändigt? Tack för all info, önskar ingen behöva gå genom detta efterspel som jag upplever nästan värre än innan det uppdagades, känner mig inte som offer utan jag får lida av straffet, han får mat, husrum, sällskap, juristhjälp, inga räkningar, gym och en tillvaro med rutiner! så besviken på samhället, känner mig nertryck, ensam och rädd!
Hej Nedtryckt.
Jag kommer svara på dina frågor i ett separat inlägg men vissa svar kan du hitta i inlägget jag precis skrev om hur det såg ut på skyddade boendet jag bodde på.
Ja, jag kände också att det hela kändes och blev värre än innan jag lämnade, men det är ju bara för man blir så medveten om det stora hotet mot en. Det man måste tänka på är att man lever i en falsk trygghet i förhållandet, där han faktiskt kan göra vad som helst eftersom man finns i närheten, det är när man lämnat som den riktiga tryggheten finns och det tar ett tag innan man inser det. Det känns som ett straff att behöva gömma sig och allt annat jobbigt som kommer i en sån här situation, men om man tänker långsiktigt får man ju lida för stunden medan de får lida för resten av livet. Vi kommer ju ta oss ur det här, och en dag är vi lika fria som vi var innan hela den här karusellen började men vi kommer också vara tusen gånger starkare. De kommer alltid vara samma olyckliga människor som inte kommer komma någonstans i livet, medan vi har alla möjligheter som finns!!
Jag uppskattar verkligen de små sakerna i livet efter allt jag varit med om, jag kan känna lycka på ett helt annat sätta och jag ser livet från en helt annan vinkel. Försök stå ut även när det känns som värst, det kommer att ge utdelning! Det är verkligen värt det i slutändan.
Kräv och stå på dig, det var så jag "överlevde". Samhället ställer inte många gånger upp men man får kämpa för sig själv, ta reda på och ordna saker ensam, det är bara då det blir något gjort. Var påläst inför möten och ta reda på dina rättigheter, då bemöter det en på ett bättre sätt.
Jag beklagar verkligen att du behöver gå igenom det här, men var stark och kämpa, du kommer klara det!
Du kan alltid maila mig om det är något ([email protected])
Kram på dig
