tystlidande

Gick tillbaks lite i bloggen och läste vad jag skrev för ett år sen, jag tror jag nästan har glömt bort hur det kändes att känna allt som jag gjorde då, eller kanske snarare förträngt det. Jag kommer dock ihåg att det gick upp och ner i hur man kände och mådde en hel del, men det var efter några månader det blev som värst och det är då man bara måste stå ut tills det blir bättre, för en dag vänder det för alla. Ger man upp så har man ju förlorat allt de man dittills hade kämpat för.

Imorgon måste jag gå ut en stund och få lite frisk luft. Har varit hemma hela dagen idag och det är knappast bra för psyket. Var och handlade igår men dagen innan det var jag också hemma hela dagen så det kanske inte är så konstigt att man känner sig lite nere. Tänkte åka till stan och kolla lite i affärer och eventuellt hälsa på en kvinna som har flyttat tillbaks till det skyddade boendet som jag bodde på men jag får se hur jag gör med det, känner mig inte alls social för tillfället och vill bara hålla mig för mig själv så som jag känner just nu.