En påminnelse om att vara försiktig
Skulle handla lite mat idag och gick först till en mataffär för att handla några saker som bara finns där och skulle sen gå vidare till nästa affär och vid en parkering vid första affären ser jag 4-6 personer stå och prata, jag går förbi parkeringen (en bit ifrån) för att komma till ett övergångsställe så jag kan gå över bilvägen. När jag tryckt på knappen för att få grön gubbe vänder jag mig om och kollar mot parkeringen och tycker jag känner igen en av personerna som står där. Vill inte att de ska se att jag kollar så jag vänder mig om men vänder mig sedan om igen för att se om det verkligen är personen jag tycker mig känna igen, märker att ingen av de som står där reagerar på att jag står vänd ditåt så jag försöker kolla vilka andra personer det också står där men jag hade inte glasögonen på mig så jag såg inte jätte tydligt. Tycker i alla fall att jag känner igen ytterligare en person i skaran som jag vet umgås mycket med den andra personen jag känner igen, ser sen att den första personen jag kände igen kollar mot mitt håll så jag låtsas att jag står och kollar på annat men försöker vänta mig snabbt med ryggen emot så han inte ska få chansen att känna igen mig också.
Får först lite smått panik när jag är påväg därifrån, satte på mig glasögonen när jag kommit en bit för att det ska bli ännu svårare att känna igen mig om de skulle åka förbi eller något, men när jag hamnar i sånna situationer har jag börjat försöka utgå efter några frågor för att slippa all ångest jag kan få flera dagar efteråt; 1. såg personen att det verkligen var jag? 2. vilken relation har personen till han? 3. vem/vilka känner personen som eventuellt känner han? 4. kommer personen prata om mig med andra som kan föra det vidare omedvetet/medvetet? Blev jag genast lugnare efter att ha löst svaren på frågorna och det får en att bli mer realistisk till hur stor faran egentligen är, man slipper gå runt livrädd i onödan. Det var lite mer än 5 år sen jag såg de två personerna sist och jag såg mycket annorlundare ut då, kan heller inte vara helt säker på att det var dom ens eftersom jag såg lite suddigt.
Världen är liten, mindre än vad man ibland tror. Jag ser det här som en påminnelse om att jag måste vara försiktig, faran är inte över än. Jag måste påminna mig om att jag fortfarande inte riktigt kan leva som alla andra, även fast jag känner mig närmare och närmare målet att leva ett normalt liv.
Får först lite smått panik när jag är påväg därifrån, satte på mig glasögonen när jag kommit en bit för att det ska bli ännu svårare att känna igen mig om de skulle åka förbi eller något, men när jag hamnar i sånna situationer har jag börjat försöka utgå efter några frågor för att slippa all ångest jag kan få flera dagar efteråt; 1. såg personen att det verkligen var jag? 2. vilken relation har personen till han? 3. vem/vilka känner personen som eventuellt känner han? 4. kommer personen prata om mig med andra som kan föra det vidare omedvetet/medvetet? Blev jag genast lugnare efter att ha löst svaren på frågorna och det får en att bli mer realistisk till hur stor faran egentligen är, man slipper gå runt livrädd i onödan. Det var lite mer än 5 år sen jag såg de två personerna sist och jag såg mycket annorlundare ut då, kan heller inte vara helt säker på att det var dom ens eftersom jag såg lite suddigt.
Världen är liten, mindre än vad man ibland tror. Jag ser det här som en påminnelse om att jag måste vara försiktig, faran är inte över än. Jag måste påminna mig om att jag fortfarande inte riktigt kan leva som alla andra, även fast jag känner mig närmare och närmare målet att leva ett normalt liv.
Kommentarer
Trackback
