Det otroligt smärtsamma kapitlet
Det är 1 månad kvar på min ledighet och det får mig att även tänka på att det här verkligen är slutet på ett kapitel i mitt liv som har varit otroligt jobbigt och smärtsamt. Jag har kämpat, jag har gråtit och jag har lidit. Men jag kommer aldrig mer vara tillbaka där. Livet är inte smärtfritt, jag kommer må dåligt flera tusen gånger till under min livstid, men jag kommer aldrig mer behöva gå igenom det jag gjort de senaste åren. Jag är helt övertygad om att jag har de rätta verktygen för att upptäcka varningssingnaler hos killar som är potentiella kvinnomisshandlare, dock vet jag att jag måste reagera på mindre signaler än vad jag är van vid eftersom det är ganska ovanligt att en kille är så aggressiv som han var från hela början. Jag skyller på att jag var ung, ville ha spänning, och nån som tog mig från det livet jag levde i som jag inte trivdes med och jag visste ju inte bättre så jag tycker jag kan få skylla på det lite. Jag mådde otroligt dåligt när vi träffades, var inne i en depression och självkänslan och sjävförtroendet exicterade inte.
Jag har bestämt mig för att absolut inte träffa någon förens jag känner mig tillräckligt stark och vet att jag inte kan hamna i beroendeställning. Jag vill utveckla egna intressen och en självständighet som inget kan bräcka, ett förhållande ska bara vara ett plus inte det som avgör allt, man ska inte bygga upp sig själv genom ett förhållande eller genom en person för det kan rasa och då rasar hela du med i fallet. Det är viktigt att kunna bekräfta sig själv och inte vara beroende av att få bekräftning från andra hela tiden. Att kunna umgås ensam med sig själv och trivas med det är otroligt stort och får en att må så mycket bättre, människor är flockdjur och behöver andra människor runt omkring sig men att även kunna vara ensam har stor betydelse för ens mående. Man lär sig älska sig själv.
Som sagt, 1 månad kvar, sen kommer mitt liv vara i full rullning. Det börjar sakta, men det kommer nog kännas ganska intensivt för mig. Jag är så peppad nu, det finns så mycket jag längtar till att uppnå, sånt som jag aldrig trodde skulle ske.
Jag har bestämt mig för att absolut inte träffa någon förens jag känner mig tillräckligt stark och vet att jag inte kan hamna i beroendeställning. Jag vill utveckla egna intressen och en självständighet som inget kan bräcka, ett förhållande ska bara vara ett plus inte det som avgör allt, man ska inte bygga upp sig själv genom ett förhållande eller genom en person för det kan rasa och då rasar hela du med i fallet. Det är viktigt att kunna bekräfta sig själv och inte vara beroende av att få bekräftning från andra hela tiden. Att kunna umgås ensam med sig själv och trivas med det är otroligt stort och får en att må så mycket bättre, människor är flockdjur och behöver andra människor runt omkring sig men att även kunna vara ensam har stor betydelse för ens mående. Man lär sig älska sig själv.
Som sagt, 1 månad kvar, sen kommer mitt liv vara i full rullning. Det börjar sakta, men det kommer nog kännas ganska intensivt för mig. Jag är så peppad nu, det finns så mycket jag längtar till att uppnå, sånt som jag aldrig trodde skulle ske.
Kommentarer
Trackback
