tystlidande

Jag tog fram två gamla ramar för några dagar sen och satte på tavelhyllan i sovrummet, i dessa ramar har jag satt in två olika bilder och i mitten sitter en ängel. Den ena bilden är från tiden med han, jag har en väldigt allvarlig min och ser faktiskt ganska ledsen ut, den andra bilden är från efter att jag lämnat honom och man ser att hela mitt ansikte lyser av lycka. Om man jämför ansiktena (alltså inte minerna utan ansiktet som helhet) ser det ut som två olika personer även fast det bara skiljer 1 år emellan korten är tagna.

Ängeln som sitter mellan fotografierna är den som man ser här nedanför (blixten tycker jag dock gör ängeln lite missvisande både färg och utseendemässigt och även färgen på väggen), ängeln håller i tre hjärtan och denna ängel känns så speciell för mig, jag vet inte riktigt varför... men när den sitter där mellan fotografierna känner jag mig skyddad på något sätt.