tystlidande

Fick en bok av psykologen i tisdags, G(l)ömda heter den och är en studie om kvinnor och barn som lever med skyddad identitet. Min psykolog tyckte att jag skulle läsa den. Det känns ju helt omöjligt ibland att leva med skyddad identitet, man måste ligga steget före, känns omöjlig att ha en naturlig relation till någon människa och man måste vara försiktig och ha säkerhetstänk dygnet runt, att slappna av kan man glömma. Boken handlar en del om det här och det känns faktiskt väldigt skönt att förstå att man inte är ensam för det känns som jag är den enda i hela världen som lever såhär...

Var så skönt att träffa de från rehabiliteringen idag (vi blev 3 personer totalt), kände mig faktiskt lugn med att berätta saker om mig själv som jag aldrig gjort innan, att låta någon komma nära mig igen. Det är lite kul för det här är jätte stort för mig och man kan tro att jag berättat något riktigt personligt, men jag har endast sagt saker som andra säger utan att ens tänka efter. Jag avslöjar väldigt sällan något om mig själv förutom "bas saker" och en stor del av det är påhittat... men idag så kände jag att jag äntligen fick släppa ut lite av personen som finns där bakom alla lögner. Känner mig trygg med de personerna. Vi satt och prata på ett cafè från 14.30 till 20.00, vi hade kunnat fortsatt hur länge som helst om det inte hade varit för att cafet stängde.