tystlidande

I dag var dags för en ny telefonen, tydligen. Kände att jag behövde det nu när livet inte riktigt känns som en dans på rosor. Mobilen ser jag lite som ett sätt att säga till mig själv "fortsätt kämpa även när det känns tungt, för i slutändan får du belöningen"... Jag hade egentligen bestämt mig för att köpa den efter helgen men tyckte tajmingen blev bäst nu och jag hade ändå inget bättre för mig så jag åkte direkt efter att jag ätit, tog bussen vid 14.30 och kom hem vid 17.30.

Påminns verkligen om mina begränsningar i livet när det kommer till en sån enkel sak som att köpa mobil, jag kan inte bara köpa utan redan innan jag åkte dit fick jag tänka ut alla moment kring köpet och vad jag ska säga och inte säga, och hur man ska få det att låta så naturligt som möjligt. Kände mig också ledsen när kvinnan i kassan frågade om jag ville ha försäkring och jag vet att det är en omöjlighet för mig att skaffa det om jag skulle vilja, jag blir både frustrerad och ledsen för allt allt alltid blir både dyrare och krångligare för mig. Går mobilen sönder kan jag tex inte lämna in den i staden jag bor i...osv...osv...osv.

På söndag ska jag träffa 2 vänner igen från rehabiliteringen och gå till samma fik som vi gick till förra helgen, stämningen där är svårslagen. Det blir kul! Något att se fram emot...