tystlidande

Gick och slängde soporna precis och såg då en hare med en liten unge på parkeringen, har aldrig någonsin sett en liten harunge. Tänkte försöka fösa de mot skogen som ligger precis brevid, men sen kom jag på att det nog är bäst att låta dom vara, mamman klarar det nog själv och slipper bli stressad av att jag ska "jaga" dom. Kan bli ledsen när jag ser djur som ser vilsna och stressade ut bland stora bostadsområden som kanske är svåra att hitta ut ur, och som när jag också såg en liten igelkott på en bilväg (som jag så klart hjälpte till tryggare plats!)... stackars djur som hamnar och irrar runt i den värld vi människor byggt upp. Djur är något av det bästa som finns, jag har alltid älskat djur. När jag var liten och läste "Den fula lilla ankungen" grät jag alltid, fy vad jag hatade den boken, stackars lilla fågel som blev så dåligt behandlad. Boken slutade ju bra, men jag kunde ändå inte släppa hur synd jag tyckte det var om fågeln medans de andra var så dumma mot den. Hade det handlat om en människa hade jag faktiskt inte brytt mig lika mycket, har alltid varit svagare för djur för de kan inte skydda sig lika bra som människor. Ibland tänker jag på alla djur, som just nu när du läser denna text, blir illa behandlade och det gör ont i hela min kropp. Jag vill rädda dom, varenda liten varelse! Men det går tyvärr inte...

 

Hoppas verkligen att haren och dennes unge klarar sig bra, att de kommer bort från alla bilar och människor...