tystlidande

Kontaktat advokat

Kontaktade en advokat i morse, insåg att det inte är att "bara" skicka in papper till skatteverket, speciellt när jag vet att han inte kommer göra det enkelt för mig då han vägrar säga något alls och endast säger "fråga henne", och när han vägrar säga något läggs skulden på mig. När jag pratade med advokaten lät det inte alls bra men jag är tacksam för att de ska hjälpa mig. Det här börjar kännas som en sista kamp, den som vinner detta har vunnit allt, om ni förstår vad jag menar? Det känns som jag kämpar för min stolthet.

 

Det känns så surt att när livet äntlign ordnat upp sig, till stor del, så kommer det här... jag riskerar att bli anmäld för något jag blivit inlurad i och jag kan inte försvara mig med "jag var nedbruten och gjorde som jag blev tillsagd och vågade inte säga emot", man måste ta ansvar för sina handlingar oavsett vilket tillstånd man var/är i. DÅ visste jag inte vad det handlade om, men inser nu hur allvarligt det är och att han blandade in mig och visste att jag kunde hamna i knipa gör mig så arg! Men egentligen är jag inte så förvånad, han saknar all typ av förståelse för andra människor och bryr sig bara om sig själv.

 

 

Hej! Vill bara säga att din blogg hjälpt mig att känna igen mkt av det jag själv går igenom just nu. Våra historier skiljer sig åt på vissa punkter. Men mkt av de tankar o känslor du beskriver känns stärkande o skönt att läsa att man inte är ensam i. Har tagit mig ur relationen efter drygt ett år, men skadan han hann göra under den tiden har satt sina spår. Vågar inte bo där just nu o har sökt mig hem till min hemstad o familj. Så den orättvisa du beskriver är väldigt bekant att känna sig bortjagad och inte få leva sitt EGET liv... Tack för en stark blogg!!! Kram / en som är på väg ur!!!!

S