Suttit framför YouTube och snart picknick

Om någon timme ska jag cykla iväg och ha picknick med en vän i samma naturområde som förra gången vi hade picknick, men i en annan del av den. Innan vi cyklar dit ska vi ta en glass, är sjukt sugen på mjukglass!
 
Har både igår och idag suttit och tittat på massa amerikanska skönhets/smink-videor på YouTube, gör det i perioder och har gjort det i flera år för man lär sig massor och bli inspirerad. Jag har ett stort intresse för smink/skönhet och hade kunnat tänkt mig jobba inom den branschen om det inte vore för att den är alldeles för utseendefixerad, jag skulle inte klara att bara prata utsida och vara bland människor som bara tänker på sitt utseende. Nu drar jag alla över samma kam men det är så jag jag uppfattar att de flesta är. Jag tycker om psykologi och värdesätter vad folk har på insidan, mitt intresse för "utsidan" pratar jag sällan med vänner om mer än man brukar, det är ett intresse jag håller för mig själv kan man säga. Med vänner diskuterar jag mycket annat; kost (dåliga tillsatser, näringsämnen, hur man kan äta för att må bättre, vad man ska undvika, vad vi blir ilurade att äta som inte är bra för oss osv), vad vi varit med om i livet/erfarenheter och psykologi, hur samhället ser ut/är uppbyggt och hur människor anpassar sig, ekonomi, "löser världsproblemen" som vi brukar säga och skrattar åt och mycket mer. Att vara med mina vänner från rehabiliteringen är som terapi, jag litar på dom till 100% vilket jag sällan gör annars och med dom kan jag helt vara mig själv och känna att jag inte behöver spela som jag annars gör. Vad hade jag gjort utan dom?
 
Jag har slutat tröstätit sen några månader tillbaka vilket har gjort att jag äntligen börjar få en stadig vikt och har lyckats gå ner de sista 2 kilona (som jag innan gått ner men gått upp ganska snabbt och hållt på sådär pga tröstätandet). Antar att jag börjar hantera motgångar/ångest/dåligt mående annorlunda, men vad jag gör istället för att äta vet jag inte? För nått gör man ju alltid... kanske är det att jag har börjat våga prata mer om mina känslor?
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0