tystlidande

Har massa saker inplanerade hela tiden och personer jag ska träffa, att "odla" relationer tar tid och engagemang och eftersom jag kom hit utan att känna någon är alla relationer nya (fast några nyare än andra) och man måste lägga ner mycket i varenda reation för att utveckla och bevara den. När jag har många att träffa och mycket att göra tänker jag tillbaka till när jag var med han, jag hade inga vänner jag kunde umgås med förutom hans vänner och jag satt hemma mycket och mådde dåligt, väntade alltid på att han skulle ringa och hitta på något med mig. Jag satt och önskade att jag hade lika många vänner som han, att någon förutom han skulle ringa min mobil och att jag skulle ha väner att hitta på saker med, precis som han gjorde. Jag hade det så under 5 år och trodde livet alltid skulle vara så, men nu när mitt liv är berikat med massa underbara människor omkring mig tycker jag det är jobbigt att tänka tillbaka på hur mycket jag missade under de där åren. Mitt liv var totalt händelselöst förutom några resor jag och han åkte på, men resten av alla dagar då jag kollade på tv dag ut och dag in är som slöseri på livet.

 

Lämnade honom för 2 år och 4 månader sen, det som händer på en vecka i mitt liv nu hände under ett år med honom. Jag fick inte utvecklas, han höll mig tillbaka och kvävde mig. Han ville att jag skulle tycka och tänka precis som honom och han tog några av de bästa åren i mitt liv, jag är inte bitter men jag känner en stor sorg.