tystlidande

Märker hur viktigt det är att ha en arbetsplats att gå till, tillhöra ett sammanhang, känna sig behövd, göra något meningsfullt, få kunskap om något nytt, veta att någon/några saknar en när man är borta, vara bland människor som blir glada av ens existens, lära känna personer som man aldrig annars hade kommit i kontakt med...osv. Ja listan kan göras lång. Jag kom också att tänka på att helt plötsligt "smälde" det och helt plötsligt sitter jag här med en normal vardag och jag får äntligen vara den sociala personen som jag verkligen är! Det gick så snabbt alltihop. Det jag har kvar är att komma upp i 100% arbetstid, mitt mål är satt i maj och det kommer jag nog med all säkerhet nå.

Skönt med fredag, behöver ladda batterierna lite. Mycket att lära sig och komma ihåg på praktiken, och konstigt nog är det lite svårt att få ihop allt i vardagen trots att jag bara praktiserar 4 timmar/dag! Man ska hinna träffa vänner, städa, handla mat, laga mat, diska, tvätta, sitta vid datorn, kolla på tv, duscha, lägga sig i tid och allt detta vissa klockslag, förut har jag ju kunnat gjort allt lite när jag känner för det.

Fikat var trevligt igår, hon är så himla snäll och gullig och har hjälpt mig mycket, det var hon som bland annat hjälpte mig att få den här lägenheten. Hon berättade igår att hon såg att jag inte alls trivdes på det skyddade boendet de sista månaderna och de brukar egentligen inte hjälpa kvinnor att fixa lägenhet men hon kände att jag verkligen behövde få komma därifrån. Hon har också lärt mig saker som jag kommer ta med mig genom hela livet och som jag haft användning för många gånger.