Gamla bilder på mailen
Hittade bilder på min gamla mail jag använde för att kunna ha "kontakt med omvärlden" det sista året av mitt förhållande. Omvärlden i detta fall var min kurator, en kvinna som jobbar med misshandlade kvinnor, hyresvärdar, en gammal vän m.m. Mailen var hemlig, använde mig av ett annat namn och efternamn och eftersom han på något sätt med internet explorer kunde se allt jag gjorde och märkte när jag hade raderat saker så installerade jag webbläsaren Mozilla Firefox i datorn och satte inställningarna på att all information raderas när man stänger rutan. Eftersom han inte alls hade koll på det programmet eller ens förstod att jag använde det som webbläsare kunde jag göra ganska mycket utan att vara rädd för att bli upptäckt. Jag använde också internet explorer dagligen till "vanliga saker" för att han skulle se att jag var aktiv på datorn när jag sa att jag satt vid den.
Bilderna är i alla fall skickade från min vän (har dock ingen kontakt idag) och det är totalt 16 bilder på mig och oss två tillsammans. Då var jag glad, vi skrattar och har roligt. Man ser att jag mår dåligt, men jag var ändå lycklig när jag var med henne. Kollar man på bilder som är tagna några år senare så ser man att blicken är död och jag ser alltid ledsen ut, även fast jag ler. Åh vad jag saknar den tiden innan jag träffade han, jag önskar att jag hade tagit tillvara på livet mer och uppskattat vad jag hade. Det är svårt att uppskatta saker när man är deprimerad, då allt bara är svart, men jag önskar att jag hade förstått hur bra livet egentligen var då och hur svår framtiden skulle bli.
Ibland kan jag känna mig misslyckad, varför var jag tvungen att ta den svåra vägen? Varför kan jag inte få åka genom livet på en räkmacka? Mitt liv sattes på paus några år, medans alla andra hade fullt upp med att bygga upp sitt så raserades mitt. Jag har fått börja om från början och därför kan jag känna mig misslyckad, jag har inte kommit lika långt som andra i min ålder. Jag vet att jag är ung och att jag har många år på mig, men hade inte jag behövt gå igenom det jag gått igenom så hade jag varit där jag ville, och det är frustrerande att det inte är så. Men ibland kan jag även känna mig väldigt starkt och lyckad på mitt sätt som tagit mig från botten hit och att jag lyckats göra något så jobbigt så bra.
Bilderna är i alla fall skickade från min vän (har dock ingen kontakt idag) och det är totalt 16 bilder på mig och oss två tillsammans. Då var jag glad, vi skrattar och har roligt. Man ser att jag mår dåligt, men jag var ändå lycklig när jag var med henne. Kollar man på bilder som är tagna några år senare så ser man att blicken är död och jag ser alltid ledsen ut, även fast jag ler. Åh vad jag saknar den tiden innan jag träffade han, jag önskar att jag hade tagit tillvara på livet mer och uppskattat vad jag hade. Det är svårt att uppskatta saker när man är deprimerad, då allt bara är svart, men jag önskar att jag hade förstått hur bra livet egentligen var då och hur svår framtiden skulle bli.
Ibland kan jag känna mig misslyckad, varför var jag tvungen att ta den svåra vägen? Varför kan jag inte få åka genom livet på en räkmacka? Mitt liv sattes på paus några år, medans alla andra hade fullt upp med att bygga upp sitt så raserades mitt. Jag har fått börja om från början och därför kan jag känna mig misslyckad, jag har inte kommit lika långt som andra i min ålder. Jag vet att jag är ung och att jag har många år på mig, men hade inte jag behövt gå igenom det jag gått igenom så hade jag varit där jag ville, och det är frustrerande att det inte är så. Men ibland kan jag även känna mig väldigt starkt och lyckad på mitt sätt som tagit mig från botten hit och att jag lyckats göra något så jobbigt så bra.
Kommentarer
Trackback
