tystlidande

Min gäst har nu åkt och jag har städat lite men fortsätter ikväll då jag även har tvättid. Är fortfarande inte helt bra i halsen och bihåleinflammationen är kvar.

På tisdag ska jag på introduktion på praktikplatsen, mer än så vet jag inte riktigt hur det kommer se ut den kommande veckan på den fronten. Arbetsrehabiliteringen börjar nästa måndag. Skönt att komma igång samtidigt som det är lite läskigt, men jag längtar efter ett normalt liv... det har jag gjort länge. Jobb, aktiviteter, till och med det tråkiga i vardagslivet längtar jag efter. Känner dock att jag har börjat få ett socialt nätverk här och det är en av de viktigaste sakerna man kan ha enligt mig. Jag har riktigt bra personer runt omkring mig och jag känner mig sällan ensam. Jag trivs bättre här än vad jag någonsin minns att jag gjort i min hemstad faktiskt. Vissa frågar hur länge jag ska bo här, som om att det vore självklart att jag ville "hem", men det vill jag inte, det finns ingen längtan alls om att flytta tillbaka till min hemstad oavsett om han finns där eller inte.