"misshandlade jag"
Pappret är nu inlämnat och uppgifterna blir spärrade någon gång nu i dagarna, ger gärna inte ut mitt nummer så de kommer skicka brev när det är klart. Ska ringa en säkerhetsansvarig (antagligen imorgon) och få en lista hemskickad på vilka som gått in och läst min journal. Jag kanske hittar något intressant?
Imorgon är det dags för introduktion på praktikplatsen och dagar/tider för när jag ska vara där kommer bestämmas, det blir nog måndag, tisdag och torsdag om jag får gissa och önska. Onsdagarna kommer spenderas på arbetsrehabiliteringen. Imorgon ska jag också träffa psykologen som jag inte träffat på 3 (!) veckor, behöver henne just nu när det händer så mycket, behöver henne annars också men extra mycket nu.
Är nervös inför imorgon, känns som jag börjar kliva utanför min trygga borg och det är lite läskigt. Märker hur "skadad" jag är i tilliten till andra människor, jag tycker det är jobbigt att beblanda mig med människor jag inte känner samtidigt som jag är nyfiken och älskar det. Det är både den "misshandlade jag" och "jag" som talar i det, den "misshandlade jag" är så rädd, så rädd för allt det okända som man inte vet någonting om, hon vill ha en nästan överdrivet förutsägbar vardag eftersom hon så länge levt ett liv där vad som helst kan hända när som helst - utan förvarning. Den "misshandlade jag" är inte jag, men kommer länge vara en del av mig. Kanske för alltid?
Imorgon är det dags för introduktion på praktikplatsen och dagar/tider för när jag ska vara där kommer bestämmas, det blir nog måndag, tisdag och torsdag om jag får gissa och önska. Onsdagarna kommer spenderas på arbetsrehabiliteringen. Imorgon ska jag också träffa psykologen som jag inte träffat på 3 (!) veckor, behöver henne just nu när det händer så mycket, behöver henne annars också men extra mycket nu.
Är nervös inför imorgon, känns som jag börjar kliva utanför min trygga borg och det är lite läskigt. Märker hur "skadad" jag är i tilliten till andra människor, jag tycker det är jobbigt att beblanda mig med människor jag inte känner samtidigt som jag är nyfiken och älskar det. Det är både den "misshandlade jag" och "jag" som talar i det, den "misshandlade jag" är så rädd, så rädd för allt det okända som man inte vet någonting om, hon vill ha en nästan överdrivet förutsägbar vardag eftersom hon så länge levt ett liv där vad som helst kan hända när som helst - utan förvarning. Den "misshandlade jag" är inte jag, men kommer länge vara en del av mig. Kanske för alltid?
Kommentarer
Trackback
