Mailen till mig själv
Det blir bättre har börjat på tv3 igen (onsdagar 21.00), underbart program. Jag älskar budskapet.
Gick in på min hemliga mail igen, ville av någon anledning se de 2 bilderna jag har där som jag tog efter att han misshandlat mig. Jag vågade inte ha dom på min mobil så jag la in dom på datorn och skickade till mig själv på mailen, jag tog dom för att ha något bevis om jag skulle anmäla honom i framtiden. Det var den gången polisen hade letat efter mig, då kommer jag ihåg att jag tänkte att det var ännu viktigare att ha bild på skadorna eftersom polisen till och med hade sett dom och kunde vara vittnen. Kollade igenom mailen för att se om jag hittade något annat och såg då rubrikerna "varför..." och "varför...2" som jag skickat till mig själv. Klickade på rubriken "varför..." och direkt när jag började läsa kommer jag ihåg vad "varför..." betydde. Min kurator hade sagt till mig att det var viktigt att påminna mig själv om varför jag ville lämna honom och tänka efter vad exakt det var som var dåligt med honom/vårt förhållande. För ofta förtränger man det dåliga och bara ser det som är bra och hur mycket man älskar personen. Jag skrev varför i två mail 7 juli 2010 och det är "kul" att jag har något kvar som är nedskrivet från den tiden. Jag har även kvar mailet jag skrev till min kurator där jag förklarar att jag lämnat honom (hon var på semester). 18 november 2009 skaffade jag den hemliga mailen, 8 månader senare lämnar jag honom.
Från mailet "varför...": "Han slog mig i bilen så mycket att jag trodde han skulle döda mig 3 februari. Direkt när jag satte mig började han slå mig.(...)"
Från mailet till kuratorn: "men då tänkte jag på det du sa, att jag ska låsa in mig och ringa polisen...(...)"
Båda dessa meningar väcker många känslor och minnesbilder från två olika händelser. Jag har suttit och funderat på om jag verkligen vill publicera det här inläggt, om jag verkligen vill dela med mig av dessa, för mig, känsliga uppgifter. Det här är en del av min historia som jag delar med helt främmande människor... och det känns väldigt konstigt ibland. Men sen minns jag också varför jag gör det.
Gick in på min hemliga mail igen, ville av någon anledning se de 2 bilderna jag har där som jag tog efter att han misshandlat mig. Jag vågade inte ha dom på min mobil så jag la in dom på datorn och skickade till mig själv på mailen, jag tog dom för att ha något bevis om jag skulle anmäla honom i framtiden. Det var den gången polisen hade letat efter mig, då kommer jag ihåg att jag tänkte att det var ännu viktigare att ha bild på skadorna eftersom polisen till och med hade sett dom och kunde vara vittnen. Kollade igenom mailen för att se om jag hittade något annat och såg då rubrikerna "varför..." och "varför...2" som jag skickat till mig själv. Klickade på rubriken "varför..." och direkt när jag började läsa kommer jag ihåg vad "varför..." betydde. Min kurator hade sagt till mig att det var viktigt att påminna mig själv om varför jag ville lämna honom och tänka efter vad exakt det var som var dåligt med honom/vårt förhållande. För ofta förtränger man det dåliga och bara ser det som är bra och hur mycket man älskar personen. Jag skrev varför i två mail 7 juli 2010 och det är "kul" att jag har något kvar som är nedskrivet från den tiden. Jag har även kvar mailet jag skrev till min kurator där jag förklarar att jag lämnat honom (hon var på semester). 18 november 2009 skaffade jag den hemliga mailen, 8 månader senare lämnar jag honom.
Från mailet "varför...": "Han slog mig i bilen så mycket att jag trodde han skulle döda mig 3 februari. Direkt när jag satte mig började han slå mig.(...)"
Från mailet till kuratorn: "men då tänkte jag på det du sa, att jag ska låsa in mig och ringa polisen...(...)"
Båda dessa meningar väcker många känslor och minnesbilder från två olika händelser. Jag har suttit och funderat på om jag verkligen vill publicera det här inläggt, om jag verkligen vill dela med mig av dessa, för mig, känsliga uppgifter. Det här är en del av min historia som jag delar med helt främmande människor... och det känns väldigt konstigt ibland. Men sen minns jag också varför jag gör det.
Kommentarer
Trackback
