tystlidande

När man tror att livet äntligen rullar på smärtfritt och dåtid är något man kan lägga bakom sig så *PANG* så är man där igen, tillbaka i skiten och försöker hålla huvudet ovanför vattenytan. Fick ett brev från skatteverket, såg så tjusigt ut eftersom det var ett större kuvert så jag tänkte "nämen åh vad är det här då", öppnar det och förstår först ingenting, men när jag börjar bläddra och ser hans namn, där mitt bland all text så står jag bara och gapar, när chocken lagt sig börjar jag svära. Ja förstår fortfarande inte helt varför jag fått dessa papper, men dessa papper betyder problem. Vad jag förstår har han fått problem med skatteverket, och i den utredningen har jag kommit upp. Jag tror att han har nämnt mig för att hämnas, och för att rädda sitt egna skinn. Hela det här gör mig rädd, jag har kommit upp i hans tankar igen, väldigt intensivt, eftersom det här är ett stort problem för honom och vad jag säger är avgörande. Det känns som jag har kastats tillbaka, tankemässigt och känslomässigt i vår relation. Jag började tänka "vad vill han att jag ska säga?" och ett plötsligt behov av att behöva prata med honom dök upp... det är som att det är vi två mot världen, igen. Men så är det inte! Det är jag mot honom nu, och ibland jag själv mot världen.

 

Ska ringa skatteverket och bli klokare på vad exakt det hela handlar om och vad det kan ha för konsekvenser för mig, just nu vet jag att det bara handlar om pengar som varit "mina" (enligt dom) och varför jag fått dom.

 

Jag blir rädd, rädd för att skatteverket ska råka avslöja vart jag befinner mig, för nu pratar han ju med dom, om mig... jag blir också rädd för att han ska börja leta upp mig igen, speciellt om jag inte gör som han vill i detta fall med skatteverket. Jag önskar att jag visste mer om honom, ifall han tex träffat någon ny, då hade jag kännt mig lugnare.