tystlidande

LÄNGTAR till första hela lönen nästa onsdag! Känns som jag väntat i evigheter. 4700 kronor ska in på sparkontot direkt och det som blir kvar efter räkningar, mat osv ska läggas på sådant jag verkligen är i behov av just nu, mest kläder denna månad tror jag det blir faktiskt. När jag börjar närma mig min buffert ska jag dela upp sparandet i olika kategorier så man har koll på vad man får/inte får röra och vad som är till vad, och lägga undan en viss procent av lönen i varje kategori. Jag är helt ärligt livrädd för att hamna på botten igen, jag har fått försörjningsstöd/socialbidrag under tiden jag varit sjukskriven och gömt mig från honom och man känner sig så blottad, så liten och så beroende. Man ska blotta och redovisa hela sitt liv för någon man inte känner och sen ska personen varje månad bestämma om man får pengar eller inte.Aldrig igen, är det enda jag har att säga angåendet det. Där ska jag aldrig vara igen. Uppskattar verkligen den hjälp jag fått och är jätte tacksam, jag har fått otrolig hjälp i den kommunen jag bor och det har varit en lärdom men det räcker liksom. Det är som när man bränner sig på en varm platta och lär sig att man aldrig ska sätta handen där igen. Typ.

 

Måste gå med i A-kassan, har tänkt på att göra det länge men har inte orkat fixa det eftersom det är så himla krångligt när man har skyddad identitet, som med allt annat.