tystlidande

Igår var jag med kollegorna på en uteservering och satt några timmar, det blev en helt annan sak att träffas utanför jobbet och man fick se mer av deras personlighet och stil. Blev en del jobbprat men även en hel del annat prat och vi alla kom överrens om att vi ska försöka träffas snart igen. En av kollegorna har fest hos sig imorgon men jag känner mig inte så sugen på att gå så jag ska träffa en från rehabiliteringen på dagen istället och gå runt i stan/shoppa lite och fika efteråt.

 

När jag satt och pratade med en kollega igår så upptäcker jag en kille som sitter med ryggen mot mig nära oss och får någon typ av flashback (vet inte om man kan kalla det flashback?) men plötsligt glömmer jag tid och rum och tror att det är han som sitter där (de var väldigt lika bakifrån; frisyren, kroppsbyggnaden, sättet att sitta på...) och jag blir jätte rädd, stelnar till och mitt i meningen tappar jag helt orden och får inte fram ett ljud, men jag kommer snabbt "tillbaka" och försöker låtsas som ingenting och fortsätter prata därifrån jag slutade. När det där händer är det som att världen stannar och det bara är jag och "han" där, jag ser inget annat än den jag tror är han. Obehagligt.