tystlidande

Jag och en vän hade i veckan pratat om att vi skulle ha picknick idag om vädret tillät (vilket det gjorde) så vi tog våra cyklar och åkte till ett naturreservat och cyklade runt i naturen och bara njöt och satte oss och åt det vi hade med på en bänk vid vattnet. Det var så otroligt vackert och fridfullt där, dit kommer jag cykla många gånger när jag känner att jag behöver komma bort från stressen.

 

Det börjar närma sig 2 års dagen, jag tänker mycket på allt som varit och vart jag är nu, även vad framtiden har att erbjuda. Jag tänker mycket på hur tacksam jag är för allt; att jag hamna här, alla fina människor jag träffat, att jag lever, att jag lyckades vända olycka till lycka... Jag hade ingenting när jag lämnade honom men nu har jag allt jag någonsin önskat. Jag är så lycklig här, i den här underbara staden. Jag fick verkligen en andra chans att få ett bra liv och jag har lärt mig så mycket under åren med honom och nu efteråt, den kunskapen skulle jag aldrig vilja vara utan. Jag är oerhört tacksam att jag inte har några skador/men kvar från vad han gjort mot mig, hela jag är intakt, psyket är en annan femma men det håller jag på att reparera sakta men säkert.