tystlidande

La mig i sängen och lyssnade på en dokumentär i mobilen från Sveriges radio, "smärtan där under". Ska även lyssna på uppföljaren. Har varit så himla trött nu på kvällen, jäspar hela tiden och längtar efter att få sova så jag ska nog lägga mig om 1 timme. Förhoppningsvis. Brukar ju alltid ta 2 timmar längre att lägga sig än man tänkt sig pga alla "jag ska bara...".

Ush känner mig så sliten på något sätt, hur mycket jag än vilar är jag bara trött, trött, trött. Inte likt mig. Vet inte om det beror på konstant stress eller något annat, jag försöker hantera stressen så gott jag kan men det är inte lätt. Man får lära sig prioritera det som är viktigt för en och acceptera att man inte kan göra allt. Har dock inte riktigt börjat kunna sortera ut än då jag inte tycker något jag gör är oviktigt, men jag ska i alla fall försöka mysa till det mer (tex när jag äter och kanske tända lite ljus och skapa en mer avslappnande stämmning) och försöka koppla av när jag väl gör det och inte leva i framtiden. Leva i nuet verkar vara nyckeln.