tystlidande

Skickade ett sms till den enda vännen jag har kvar i min hemstad för några dagar sen, var ett tag sen vi hördes och tyckte det var dags att "checka läget". Det hela ledde till ett besök från henne i sommar och en stor insikt. Man måste omge sig med bra människor, människor med ett fint hjärta och som verkligen bryr sig om en på riktigt, som vill en det bästa i livet. Vänner ska ge energi, inte ta energi.

Har haft kontakt med en tjej rätt länge men har på senare tid kännt att vår vänskap inte är som den borde. Jag har tänkt fram och tillbaka om vår relation, ska jag avsluta den? Eller är jag för kräsen? Jag kanske bara uppfattar det hela fel? osv. Men efter att jag pratat med min gamla vän (och innan det diskuterat det hela med min psykolog) så insåg jag att det är så min och den gamla vännens relation är som en relation ska vara! Jag ska inte nöja mig med någon sämre, min gamla vän är en så fin människa och hon är allt man vill att en vän ska vara, vi peppar varandra, ger varann energi och kan prata om precis allt. Jag har gått igenom för mycket för att acceptera att någon har det beteendet som den "nya vännen" har. Man kan ha sina dåliga dagar, det kan jag absolut acceptera och respektera... men när det bara fortsätter och fortsätter och den personen endast pratar om sig själv och inte bryr sig ett dugg om mig så blir det för mycket. Då måste man sätta stopp för det. Så jag berättade för nya vännen hur jag kände och stod upp för mig själv, vilket känns så himla bra! Jag måste påminna mig om att alltid sätta mig själv i första hand, förut har jag alltid satt mig själv sist och bara tänkt på andra och människor har utnyttjat det. Det är svårt att ändra invanda beteenden, men tillslut så får man kläm på det.