tystlidande

Utbildningen gick galant, så med andra ord så klarade jag det! Höll på att tveka på mig själv där ett tag måste jag erkänna och jag märkte faktiskt idag att jag ibland klankar ner på mig själv och säger "det är för svårt, jag kommer inte klara det" när jag egentligen bara borde lita på förmågan jag VET att jag har.

Fick en behövlig boost idag och jag tänker på vad jag lyckats åstadkomma på bara 1 år, mitt liv ser ju helt annorlunda ut mot då. Den här utbildningen betyder jätte mycket för mig, det är något jag blev erbjuden att göra för 5 år sedan men tackade nej till pga han, men han fick inte förstöra mina drömmar... tillslut lyckades jag. Jag behöver inte någon för att må bra, vara lycklig eller nå mina mål, nej jag behöver verkligen ingen som håller mig i handen... jag klarar allt det där på egen hand.

Läraren var väldigt förstående över min situation och skulle göra en liten "specialare", sådant värmer alltid lite extra i hjärtat och gör så att man förstår att det finns mycket gott i världen.