tystlidande

Ringde tingsrätten och fick hans dom skickad till mig på mailen, till min besvikelse fick han endast böter (på ca 25.000 kronor). De ska tydligen hittat en kniv i bilen som det ska finnas en bild på och som inte fanns med i domen men som jag bad de leta upp och skicka till mig, vill se vad exakt det var för kniv. Jag kan tycka att det är obehagligt att jag var i samma stad som honom samma dag som polisen hittar kniven (vi var inte långt ifrån varandra, hade skrivit i bloggen dagen efter så jag vet vad jag gjorde den dagen), vad hade hänt om han hade sett mig? Hade han i impuls hämtat kniven och huggit ihjäl mig?

 

Man bli besviken på rättssystemet, jag inser hur svagt det är när jag vet hela hans historia men att inget ordentligt görs. Känns nästan som han kommer lindrigare undan än vanliga medborgare, men jag kanske känner fel? Som tusen gånger innan kommer jag fram till att man måste skydda sig själv, inte förlita sig på systemet. Sverige skadar sina egna medborgare genom att stryka medhårs på kriminella. Det ska hela tiden vara så rättvist, men jag tycker man förbrukat sin rätt till vissa saker när man gång på gång misshandlar, rånar, utsätter oskyldiga människor för fara (genom tex vårdslös körning), utnyttjar systemet och håller på med organiserad brottslighet som kostar samhället osv.

 

Hur grymt det än låter så är mitt enda riktiga hopp att någon av hans fiender tillslut skjuter ihjäl honom. Min tro på att polisen eller samhället kan göra något är 0, när samhället accepterar att jag förlorat allt men han inget så finns det inget kvar att tro på. De kommer aldrig kunna ge mig ett helt normalt liv tillbaka. Mitt "brott" är att jag valde fel kille som tonåring, hans brott är flera år av psykisk tortyr och fysisk misshandel så tydigen är mitt "brott" värre än hans. De kanske tycker att jag får skylla mig själv? Det är sorgligt att ens enda hopp ligger hos kriminella, de som är utanför de sk "perfekta samhället", de som går emot lagar och regler, de man egentligen borde tycka gör fel...