tystlidande

För 6 år sen vid den här tiden höll jag på att packa inför vår resa till Tunisien. Kommer ihåg att vi åkte på eftermiddagen/kvällen den 11 november och kom fram sent till hotellet och gick och la oss nästan direkt. Någon gång mellan 11-17 november så kom hans första riktigt ordentliga utbrott, jag kommer ihåg hur rädd jag blev och att jag bara ville hem, hem till Sverige och bort från honom. Jag satt på golvet och grät och skakade, hade en filt som jag tryckte in mitt ansikte i och grät. Jag blev inte slagen vad jag kommer ihåg, men hotad till max. Vi hade varit ihop 6 månader och känt varandra lite mer än 1,5 år men han var ändå än främling på många sätt, 1 år av tiden vi känt varandra hade han suttit i fängelse och avtjänat ett straff för grov misshandel. Vi pratade då ofta i telefon och skrev brev, men man lär inte alls känna någon lika bra då som i verkliga livet, man ser inte sidor som man annars ser lättare. Under utbrottet hotade han med att våldta mig, eller se till att någon tunisie gjorde det så jag skulle lära mig att inte gå emot hans vilja eller hans ord. Jag var så rädd och att jag var i ett land där jag visste att ingen kunde hjälpa mig gjorde det hela mycket värre.

 

Vad var det som startade det hela då kanske man kan undra. Jo det var så att vi var ute under dagen och när vi skulle äta så ville han äta på ett ställe där det absolut inte fanns något jag tyckte om och jag ville hellre gå till ett ställe där vi varit tidigare och där båda tyckte om maten, men han började kalla mig fula saker som t.ex. "otacksam hora" för han menade att jag försökte "leka fin" när jag egentligen var en hora (vet inte hur han fick det hela att gå ihop...vi skulle äta och plötsligt var jag en hora) och jag sa tillslut "okej vi går dit då, men jag är inte jätte hungrig så du kan äta så gör jag sällskap och tar en dricka, det är okej för mig jag klarar mig". Sa att jag inte var hungrig eftersom jag är ganska kräsen med mat och han tvingade mig alltid att äta upp allt på tallriken när vi åt tillsammans även fast jag kände hur det växte i munnen och jag knappt kunde svälja så jag visste att om jag skulle ta något och inte tycka om det hade jag behövt tvinga mig i det ändå, och när man inte tycker om det man äter tar det lång tid att äta så då vet jag att han hade blivit jätte arg för att jag inte åt tillräckligt snabbt. När jag tänker på det nu så inser jag hur förnedrande hans beteende var, han tog ifrån mig min rätt över min egen kropp, min egen vilja och mina egna känslor. Jag kommer ihåg att jag kände obehag i dessa situationer, men jag tror jag blev osäker på om det var "tillräckligt" allvarligt för att reagera.

 

När vi kom till hotellet efter en hel dag ute så var jag jätte hungrig (men kunde inte säga hur hungrig jag egentligen var eftersom han då skulle bli arg för att jag inte åt med honom) och sa att jag gärna ville gå till ett speciellt smörgåsstånd som vi gått till flera gånger för de hade så goda tonfisksmörgåsar och köpa en smörgås för att jag började bli hungrig. Efter att jag avslutat meningen så såg jag hur hans ögon svartnade och hans blick blev helt förändrad, han spände kroppen och väste "vi ska ingenstans, vad fan tror du, du äter när jag äter annars äter du inte och nu får du inte äta förens imorgon för att du ska spela för fin för maten på restaurangen". Jag höll på att få panik för jag kände hur magen skrek efter mat och sa emot och han blev fly förbannad och tog på sig skorna och sa "jag går ut ensam, du får inte följa med, du ska sitta här och skämmas för hur du beter dig och när du känner hur hungrig du är ska du tänka på att det är DITT EGET FEL att du är hungrig, jävla hora", och sen gick han. Jag stod där chockad som ett frågetecken.

 

Vid den här tiden hade jag inte än "lärt mig" att inte gå emot det han säger, inte lärt mig att det får konsekvenser, så efter ett tag efter att han hade gått så blev jag så irriterad på det han hade sagt och att han lät mig gå hungrig så jag tog på mig skorna för att ensam gå till smörgåsståndet som låg nära hotellet. Jag tyckte inte om tanken att som ensam ung tjej gå på de där gatorn men jag var verkligen jätte hungrig så jag hade inte så många val och jag visste ju inte heller hur länge han skulle vara borta, kände att jag inte kunde vänta en sekund till innan jag fick mat i magen. Jag gick och köpte en smörgås, väde snabbt hem igen och precis när jag kom in genom entredörren till hotellet så ser jag honom komma från trappan, först ser han orolig ut men direkt när han ser mig förändras hans blick sådär igen och hela hans kropp spänner upp sig, man ser att han är riktigt jävla arg. Han går fram mot mig med snabba steg och när han kommit riktigt nära så spottar han mig rakt i ansiktet, framför ögonen på receptionisten. Jag börjar genast gråta, jag kände mig så förnedrad. Han tog tag i min överarm och drog mig efter sig och in till hotellrummet. Väl där inne börjar han skrika vilken hora jag är som går ut utan hans tillåtelse och för att jag gick själv utan honom, inte för att han var orolig för att något skulle hända mig utan snarare för att han tyckte det såg horaktigt ut med en tjej som går ut ensam och han får skämmas över mig. Ja och sen fortsatte det sådär, och det blev bara värre och värre ju argare han blev. Mitt i allt tog han också smörgåsen och kletade in i mitt hår.

 

Kommer inte ihåg vad det var som gjorde att han lugnade ner sig, men tillslut blev han lugn och "förlät" mig, men jag fick lova att aldrig göra sådär igen, nästa gång skulle jag stanna inne även om jag så behövde svälta ihjäl. Sedan ville han ha sex.