tystlidande

Har jobbat både igår och idag och har haft svårt att sova båda nätterna, jätte jobbigt. Jag tror att det kan bero på samtalet hos psykologen i tisdags, fick mycket att tänka på. Jag har på senaste tiden känt att de måste ske förändringar, att jag måste börja låta mig själv känna känslor som ger mig ångest och som gör mig stressad och spänd hela tiden så jag slipper leta efter "kickar" som distraherar hjärnan och håller tillbaka känslorna som jag är så rädd för att känna. Jag skrattar mycket, inte för att jag alltid tycker saker är roligt utan som ett slags skydd tror jag, ett skydd för att kunna dölja massa annat. Detta gör att människor inte alltid tar mig på allvar (i de stunder jag skulle vilja att de gör det) och inte förstår mig eftersom jag kan säga en sak men kroppspråket visar något helt annat, och kroppspråket betyder mycket i kommunikationen mellan människor. Jag försöker förändra många gamla mönster för att kunna börja släppa fram känslor och inte känna skam eller vara rädd för något.

 

Jag måste tänka och överväga i många situationer och det tar verkligen mycket energi, att förändra sig tar tid och det är bara att stå ut även fast det kliar i fringrarna att göra som man alltid gjort. Ångesten ökar tillfälligt och man måste hantera den, samtidigt som man ska jobba, plugga, vara social med vänner och försöka hinna med dom. I slutändan är det värt det men ibland känns allt överväldigande, kan jag inte bara få göra en sak i taget?

 

Jag försöker hitta mig själv bakom alla masker, bakom alla försök att vara någon annan. Mitt förhållningssätt till vissa saker är verkligen inte bra och jag känner det mer och mer, jag själv blir lidande och ingen tackar ju mig för det. Jag ska verkligen kämpa på, idag var det svårt att hålla tillbaka och inte säga och göra sånt som man brukar, men jag vet att i slutändan kommer jag bli en mer lugn och harmonisk person och slippa den ständigt spända kroppen och stressen som hela tiden rusar genom kroppen.