tystlidande

Var hos psykologen igår, vi pratade om att jag ett tag framöver kommer må sämre eftersom jag har börjat kunna stressa ner och i och med de kommer känslorna som jag annars döljer med stressen och min konstant spända kropp. Jag märker ganska stor skillnad, både igår och förra tisdag kände jag att jag var närmare mina känslor och även i allmänhet har jag kunnat visa fler känslor som är jobbiga att kännas vid/erkänna annars. Jag har närmare till gråt vilket jag tycker är jätte jobbigt, var några sekunder från att börja storgråta hos psykologen och det var inte pga något speciellt vi pratade om egentligen, men "gamla" känslor vill nog fram.

 

Tycker det är så påfresdande att inte må bra, världen blir grå och jobbig och lusten att gå till jobbet är 0, samtidigt som man vet att man måste gå och spendera 9 timmar där. Jag lider mig igenom timmarna. Något positivt i det hela är väl att man får lön imorgon och jag får flera tusen mer än jag hade väntat mig (vet inte hur jag kunde räkna så fel) och det känns jätte skönt. Trodde inte jag skulle kunna lägga undan något den här månaden utan snarare behöva ta från sparpengarna och blev lite orolig.

 

På fredag ska jag fika med hon som var min handledare på jobbet när jag började, ser verkligen fram emot det, var ett tag sen vi hade tid att prata efter allt som hänt i hennes liv.