tystlidande

Sitter i soffan i min morgonrock och fryser, kollar på tv och tänker. Känner tryck mot bröstet, vill pausa livet så jag hinner med, hinner med det som är viktigt. Jag vill tänka och fundera medans tiden står still, och sen kan man trycka på play igen när jag vet, vet svaren. Det är svårt när man har ett visst sätt att förhålla sig till saker men inser att man måste ändra på det, att man måste börja tänka på sig själv, på sin vilja, och att man inte kan ta ansvar för andras känslor längre, inte när det inkräktar på en själv. Det är inte mitt ansvar att alla andra ska må bra när jag mår dåligt, jag kan inte göra saker helt mot min vilja för att slippa känna att jag sårar någon. Det är svårt... svårt att acceptera att man ibland måste såra någon när man lyssnar på sitt egna hjärta.