tystlidande

Jag tänkte på det jag skrev igår, att jag och killkompisen var "ihop" ett tag, enligt honom. Det kanske låter konstigt så jag vill förklara det för jag vet inte om det framgick igår? Min killkompis var väldigt populär och många tjejer var intresserade av honom, skulle nog säga att vissa var besatta av honom... men i alla fall så var han ju van vid att få vem han ville och när jag inte ville ha honom på det sättet blev han frustrerad, arg. Han försökte få mig att tro att jag tyckte om honom, liksom som en typ av hjärntvättning. "Jag vet att du tycker om mig", sa han hela tiden. Kommer aldrig glömma när han sa "jag vet att jag hela ditt liv kommer ha makten över dig, vilken kille du än träffar och gifter dig med VET jag att jag kommer kunna ta dig i från honom på några sekunder för du tycker om mig så mycket, jag är din första kärlek". Förstår ni hur sjukt det var, vaddå första kärlek när jag aldrig ens älskat människan! När jag skrattade åt det han sa (för det lät helt patetiskt) eller blev arg så sa han alltid "du reagerar bara så för att det är sant, jag vet nog". Vad jag än sa eller gjorde så tolkade han det som att jag var omåttligt förälskad i honom. Åhh ännu när jag tänker på det kommer ilskan fram, blir arg på både mig själv och honom. Jag önskar att jag hade stått upp för mig själv i den åldern, inte varit så osäker och kunnat ge mig själv den kärlek och uppmärksamhet jag hela tiden sökte efter. Så alltså, enligt honom var vi ihop, när han märkte att jag inte betedde mig som han ville tröttna han och ångrade sig angående ett förhållande.

 

Ni måste tänka "men hallå var det inte bara att vända på klackarna att gå?", men det ligger mycket djupare än att "bara gå", om ni hade varit i mina skor hade ni förstått att det inte var så lätt. Jag var deprimerad, tror även jag hade en del ångest om jag inte minns fel och jag kände mig utanför och ville så gärna vara en del av en gemenskap. Han blev en central del när många andra relationer blev väldigt gungiga men tillslut såg jag den onda personen bakom masken och visste att den här killen kunde ställa till problem för mig och mitt motto var väl "håll vännerna nära men fienden ännu närmre". När man är ung täker man annorlunda än när man blir äldre, saker som var viktiga då är inte viktiga nu...