tystlidande

Har spenderat morgonen med att fixa mina ögonbryn, de har sett ut som "hej-kom-och-hjälp-mig" ett tag så nu var det dags att ta tag i dom! Blir så besviken på mig själv över en sån sak, pratade med psykologen om det för några veckor sen... jag och han var alltid välklädda och jag la ner mycket tid på utseendet, gick aldrig ut "hur som helst" utan gick ofta i högklackat, håret perfekt fixat och kläderna satt precis som dom skulle. Nu för tiden känner jag mig ofta slaskig och saknar att känna mig så som jag gjorde förut. Psykologen frågade mig: men vad är det som hindrar dig att fixa dig så nu? och jag sa "men det är ju inte samma sak när jag är så ensam, jag gör inte speciellt mycket förutom att jobba och det är inte direkt så att man klär upp sig och gör sig väl i ordning för att handla mjölk på ICA". Jag vill när det gäller vissa saker ha tillbaka det där livet, jag var någon som jag sagt förut, jag blev sedd och uppmärksammad (men inte överdrivet mycket, det är bara jobbigt! Jag är inte ute efter att stå i centrum). De som såg mig var vänskapskretsen vi hade, och ibland han när han var på det humöret. I vissa tillfällen, i missären, kände jag mig ändå bra, och jag älskade den känslan.

 

Utseende är inte allt, men vi lever i ett utseendefixerat samhälle och jag har alltid tyckt om att sminka mig, klä upp mig när tillfällen ges och att även i vardagen ha kläder jag känner mig fin i. Nu känns det som att jag endast köper "bas plagg", en svart tröja hit, ett vitt linne dit... det har aldrig innan varit min typ av klädstil, jag har tyckt om en viss typ av kläder men köper aldrig sådana längre... kanske för det känns som ändå ingen bryr sig, ingen ser eftersom jag inte har så många tillfällen att ha på mig kläderna på. På jobbet har jar arbetskläder och använder alltså inte mina vanliga och det känns så tråkigt ibland, när jag ser mig i spegeln ser jag alltid likadan ut. Det här låter så himla töntigt när jag tänker på det, hallå det finns värre saker! Men ändå känns det som en del av mig är borttappad, en del av vem jag är, eller hur jag vill uttrycka mig...uppfattas.

 

Den här månaden ska jag försöka lova mig själv att köpa nya kläder, sådana som jag verkligen tycker om, blir oftast så att pengarna går till massa annat och massa "måste ha" kommer före. Den här månaden t.ex. behöver jag några saker till nya datorn och där kommer det dra iväg ganska rejält, som Microsoft office-paketet jag behöver till skolan som bara den kostar 890 kronor. Ett måste är också att gå till frisören, blir nog nästa helg.

 

Nej nu är det dags för plugg!