tystlidande

Vaknade klockan 9, förvånansvärt utvilad, av att väckarklockan ringde. Jag låg kvar i sängen 15 min innan jag gick till tvättastugan med tvätten. Väntar nu på att torktumlaren ska bli klar och sedan ska jag till mataffären, måste bara komma på någon god maträtt jag kan laga till veckan.

 

För att återkomma till det jag skrev om i går, avskedsfesten, så var det som sagt väldigt trevligt, men när jag såg alla människor där i min ålder, hörde om deras liv och såg hur den här familjen jag var hemma hos levde så började jag tänka... mitt liv är så mycket annorlundare än deras. Min tonårstid var jätte jobbig och ibland hemsk, och jag satt där och undrade varför jag alltid dragits till fel människor, som om jag tyckte att jag inte var värd bättre? Tänk om jag hade haft vänner som dom när jag var yngre, känt gemenskap med den typen av personer, då hade mitt liv varit ett helt annat. Jag har bidragit till varför jag varit med om det jag har, det kan jag inte skylla på någon annan, men jag undrar varför jag låtit det bli såhär? När jag jämför mitt liv med deras, är jag som från en annan planet. Jag önskar att jag hade haft ett sånt där "enkelt" liv, där det mesta flyter på och det värsta man varit med om är att ens snälla pojkvän gjort slut. Gårdagen fick med verkligen att känna att jag är påväg mot rätt håll, jag kan inte få saker i mitt liv ogjort, men jag kan se till att framtiden blir helt annorlunda. Jag måste göra mig ännu friare ur mitt ex grepp om mitt liv, även fast jag inte pratat med eller träffat honom på 3 år så är han "med" i mina beslut på ett sätt fortfarande.

 

För några dagar sedan gick jag faktiskt och tänkte på en sak, om man är rädd för en person som hotar en och drar sig undan och låter personens hot inkräkta ens liv så är det farligare än när man är stark, går med huvudet högt och gör det man vill. Det här stämde inte för 3 år sedan, men nu ligger det något i de är orden... vad som fick mig att tänka på det här är vissa saker hans ex sa till mig när vi pratade i telefon förut och vissa saker jag vet om hur han funkar. En person som känner sig hotad, är mer hotad. Tänk er själva in i ett scenario där ni är förbannade på två personer som står framför er, den ena ser rädd och osäker ut och den andra stark och bestämd, vem är mest trolig att ni "attackerar"? Jo den rädda och orsäkra... man kan ju nästan själv känna sig hotad av någon som ser väldigt säker och stark ut. Som utstrålar den energin. Därför ska jag verkligen jobba på att förändra min inställning och syn på mig själv, jag vill se mig själv som stark, och tänka att han aldrig någonsin kommer komma åt mig. Han ska aldrig våga komma i närheten av mig igen. Varför jag kan skriva det här nu är för att det har gått några år och saker har förändrats, saker i mitt liv och jag har övertygad om att det också gäller hans liv.