tystlidande

Fick ett erbjudande på jobbet i dag som gjorde mig riktigt förvånad. Har skrivit flera gånger att jag inte trivs på jobbet, att jag funderat på att säga upp mig osv, men nu kanske jag får tänka om. Personalchefen (som till skillnad från cheferna är toppen) kom fram till mig innan sista rasten och sa att han ville prata med mig, jag trodde att jag hade gjort något fel och blev lite nervös måste jag säga, haha. Men när han började prata om förnyelse av en ansökan som ska in till arbetsförmedlingen och jag kom på att den måste lämnas in på fredag av företaget blev jag lugn. Personalchefen tog även upp att mitt kontrakt går ut sista augusti och att ett nytt ska skrivas, det var inget konstigt med det.. förutom när han plöstligt säger att jag har en möjlighet att skriva på ett kontrakt på en tillsvidareanställning. Förstår först inte vad han menar, och jag såg att han såg att jag inte förstod vad det innebar (har noll koll på vad allt heter) för då sa han; "alltså en heltidsanställning" och då gick det upp för mig! Herregud jag har blivit erbjuden fast jobb! Det var lycka och panik på samma gång, lycka för att jag äntligen då kan slippa oroa mig för min ekonomi, och paik eftersom jag inte vill vara kvar där hur länge som helst och vill plugga lite samtidigt som jag jobbar (och det är enklare att komma och gå lite hur jag vill som timanställd). Vi pratade lite om vad tillsvidareanställningen innebär och mina möjligheter att plugga osv, och jag sa att jag behövde få tänka på det till i morgon.

 

Ju mer jag tänker på det desto mer känner jag att jag vill tacka ja. Ekonomisk trygghet betyder hur mycket som helst för mig och detta ger mig en möjlighet till en bra ekonomi och ett sparande som kommer hjälpa mig senare när jag väl ska börja plugga "på riktigt". Jag behöver aldrig oroa mig för att inte få tillräckligt med pengar en månad och jag har möjligheten att t.ex. köpa en bostad. En tillsvidareanställningen känner jag också kan göra en mer attraktiv på arbetsmarkanden sen när man ska söka ett annat jobb. Jag har två arbetsuppgifter på jobbet, den ena, som jag gör nu och inte trivs med, är inte min huvuduppgift och det är det som får mitt beslut att bli enklare. Det är bara i en period som det är som jobbigast och som cheferna är en i ansiktet hela tiden, sen kommer jag sitta själv och göra det jag tycker är roligast i lugn och ro. Utan stressen och pressen från cheferna. I värsta fall om jag inte står ut ändå sen säger jag bara upp mig, men att inte ta vara på denna möjlighet gå inte. Jag behöver tryggheten. Planerna får bara förändras lite, men i slutändan vet jag att jag inte kommer ångra mig.