tystlidande

Prövade lyckan med mina kakor i dag igen, cyklade till stan efter jobbet och fick med mig 6 stycken hem! De var till och med nybakade så de smakade bättre än någonsin. Så värt det.

 

Annars har dagen varit lång och tråkig på jobbet, till lunch gick det jätte snabbt men ju mer jag började längta hem och till helg desto segare gick det. Men hem kom jag i alla fall till slut. En tjej på jobbet hade sin sista dag i dag, hon ska flytta till USA och börja plugga och det känns lite tråkigt (för oss på jobbet men inte för henne såklart). Jag kan få en släng separationsångest av sånt här, trots att jag inte var så nära henne. Det måste vara något fel på mig... fast en annan på jobbet, hon jag åkte till Helsingborg med, sa att hon känner samma sak, så det kanske beror på att vi är en viss typ av människor? Vi båda är väldigt känsliga och blir upprörda för samma saker, oftast.

 

I morgon ska jag träffa M, vi ska sätta oss någonstans ute i det varma vädret och skvallra. Behöver få skvallra av mig lite. Ska även prata med henne om det här med kvarskrivning, hon har varit i samma situation som jag och vet vad hon pratar om.

 

Pratade tidigare med min mamma i telefon om vår hunds bortgång, så fort det nämns känner jag gråten i halsen men gör allt för att hålla tillbaka det. Bävar mig lite inför det kommande samtalet med psykologen, vet att jag kommer gråta, kanske bryta ihop helt och jag brukar göra allt för att undvika det... men när det gäller det här är det omöjligt.