tystlidande

Av någon anledning fick jag för mig att ta fram breven från tiden då han satt i häkte i nästan 1 år. I ett grannland. Jag börjar läsa igenom brev efter brev, har läst mer än hälften. Jag fastnade för speciellt ett brev han skrev 2009-05-15 på 4 sidor, det var inte ofta han skrev om hur mycket han älskade mig och vad jag betydde för honom på det sättet som han gjorde i det brevet. Han visade sig extremt sällan sårbar. Men jag tror det är det som är lite farligt, att han kände att jag visste för mycket om hans svaga sida och blev rädd. Han var så rädd för att jag skulle använda det emot honom så efter sådana brev fick jag alltid något elakt skickat till mig.

 

Meningar tagna från brevet;

-"Jag hoppas att jag inte förlorar dig när jag sitter, det skulle göra det jätte svårt för mig, jag tror jag är rädd för det älskling".

-"Att förlora dig skulle vara att komma ut till en tom värld".

-"Det känns som att du inte förstår mig ibland och tappar hoppet, det gör mig jätte ledsen. Det kommer att göra att jag kanske blir ensam i framtiden. Tanken gör mig ledsen".

 

I vissa brev ser jag igenom honom på ett sätt jag inte kunnat förut, och jag kan tydligt se hans taktik. Men jag förstår varför jag fastnade för honom. Det var hans ord som förtrollade mig, det måste jag säga är hans gåva... ibland önskar jag att jag kunde vara lite mer så, fast använda det på ett bra sätt.

 

På de ställena i breven där han beskriver mig och min personlighet känns lite extra i hjärtat, ingen har någonsin kommit mig så nära som han gjorde och att nån kan se de där små detaljerna som få kan se får en att känna sig speciell. "Kommer ihåg när du brukade få dina skratt attacker. Det var bara du som skrattade. När man kollade på dig med en allvarlig min så skrattade du ännu mer...", älskade när han skrev sådana saker, för jag vet att han älskade mig för just dessa situationer och det gav och ger mig fortfarande mig en skön känsla inombords, den personen han beskrev mig som var ju någon som jag var på riktigt, inte någon som jag många gånger försökte vara för jag trodde att jag inte var värd att älska.

 

"Förut var du tjockis men nu är du spinkis! Du kommer alltid vara tjockis i mina ögon haha *mitt namn* har försvunnit. Du är så liten men ändå så många roliga egenskaper i den lilla kroppen. Du är rolig jag menar det verkligen, det roligaste är när du ligger på rygg i sängen och ska berätta något, då säger du: vet du vad jag kommit på, och sen börjar du berätta någon filosofisk tanke som du tänkt på hela dan".

 

"Du är så rolig när du kämpar för att tugga mat. Du brukar himla med ögonen med när du gär det..."

 

Tre kuvert som ligger i högen är tomma, den ena vet jag är för att det var ett rent hotbrev han skickade till mig och han skrev så vidriga saker att jag på riktigt blev illamående. Synd att jag slängde det, hade varit bra och haft ifall något hände. Jag kommer ihåg att han också skickade ett brev till mig som han lyckades få skickad genom en annan intagen så att polisen inte skulle kunna läsa det (de läste igenom alla brev vi skickade till varandra) som jag åkte och lämnade till en person och sedan skulle det brännas.

 

Några obehagliga meningar han skrivit i breven;

-"Sånt kan göra mig så arg att det kan kosta dig livet!!!"

-"Oavsett vad du gör och hur det blir mellan oss så tillhör du mig"

 

Vilket liv jag levde...