tystlidande

Kan inte förstå att det är nyårsafton idag, efter att min hund dog 10 juli har allt bara varit en dimma. 13 är för mig ett otursnummer och jag kände att 2013 inte riktigt skulle bli mitt år. Jag sa till M i slutet av januari att det var konstigt att så många hade dött redan då, innan 2013 nästan ens börjat, och att det kändes som att många kommer dö det här året. Låter deprimerande, jag vet, men jag kände tyvärr rätt... jag vet många som förlorat någon i år, ovanligt många. Året har självklart också inneburit roliga händelser och att jag både blev fast anställd 1 september och klarade sista provet och fick fullständigt gymnasiebetyg är en stor seger. Jag har bestämt att 2014 ska bli ett bra år, med eller utan kvarskrivningen. Förresten så är det sista dagen på min kvarskrivning idag som jag har på papper, sedan blir den bara tillfälligt förlängd tills de tar beslutet om jag ska få det beviljat igen eller inte. För 3 år och 4 månader sedan lämnade jag alltså honom, vilken resa det varit! Det är det bästa beslutet jag tagit i hela mitt liv och jag trodde aldrig att det skulle bli såhär bra. Jag har äntligen det liv jag vill ha och jag undrar om det var min inställning från första stund som gjorde att jag klarat det så bra? Jag hade mål och drömmar och det var två av få saker han inte lyckats ta ifrån mig.

 

Idag får jag se vad som händer, jag har bestämt att jag vill vara hemma och alltså inte åka och fira med min familj. Först tänkte jag att julafton går bra själv, men absolut inte nyår... men nu har jag tänkt om. Jag vill ta det lungt och vara med mina katter. Eftersom min semester under sommaren blev lite av en mardröm behöver jag den här ledigheten för att bara få vara, hur ska jag annars orka?

 

Bakade morotskaka igår igen, det verkar som min grej! Kladdkaka är jag superdålig på, den får samma konsistens som en skosula och smakar konstigt men morotskakan bir riktigt saftig och god!