Drömmarna

I natt drömde jag en riktigt märklig dröm. För att ni ska förstå lite bättre så kan jag berätta att jag träffade en tjej, Sanna, första året på gymnasiet och vi blev riktigt nära vänner, det var som att vi alltid hade kännt varandra... sommarlovet vi hade innan vi skulle börja andra året åkte hon till sitt hemland på semester där de flesta av hennes släktingar bor och när hon skulle åka hem visade det sig att familjen hade tagit hennes pass och att det aldrig hade bokats en biljett hem. Hon blev kvar där i 2 år tror jag det var innan hon fick komma till Sverige och vi träffades igen, vi hade dock haft kontakt på MSN under hela tiden.
 
Så i natt... då drömde jag att hennes familj jagade henne för att tvinga med henne till hemlandet, jag försökte hjälpa henne gömma sig och efter ett tag så lyckades vi bli av med dom, sedan kommer jag inte ihåg om jag och hon letade efter mitt ex eller om jag och hon var rädda för att han skulle hitta mig, men hela drömmen slutade i alla fall med att jag och hon dränkte honom, och höll ner hans huvud under vattnet extra länge för att verkligen försäkra oss om att han inte skulle kunna börja andas igen.
 
Det här är andra gången jag drömmer att jag dödar honom på 1 månad, och om jag tänker på alla drömmar jag drömt om honom så började det med att jag hade en period där jag drömde han jagade mig och ville döda mig på olika sätt, först var det väldigt aggressiva drömmar som sedan blev mildare och mildare, sedan hade jag en preiod där jag drömde att han letade efter mig och jag var rädd, men han gjorde aldrig något mot mig. Därefter var jag i en period där jag i drömmen kund gå förbi honom utan att känna någon rädsla, och nu drömmer jag att jag dödar honom. Han påverkar inte mig på samma sätt längre och jag tror mina drömmar är ett bevis på hur jag bearbetar det som hänt och hur jag blir starkare och starkare psykiskt. Nu slog det plötsligt mig att det börjar närma sig januari 2014! Och vad betyder det? Jo min kvarskrivning går ut om 27 dagar, 31 december. Då har jag haft skyddet i 3 år och jag hoppas jag får det förlängt, i alla fall ett år till. Den här biten är riktigt jobbig och det är väl därför jag förtränger det. Jag måste försöka förbereda mig psykiskt på ett avslag för att klara det, ska ta upp det med psykologen i morgon!
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0